En vanlig kväll i Margot Wallströms liv.

-"Den 18 januari händer detta mig på en spårvagn. Helt oprovocerat. En person aldrig sett innan.
Det tog polisen 4 dagar att lägga ner det. Ändå fanns det övervakningskameror.
Nu är jag en gammal tant ( 63-år) TÄNK OM det varit en 16-årig tjej.

Igår vid kl 22 hoppar jag på spårvagnen. Det var mycket folk, sätter mig, mitt emot mig sitter en mörkhyad man, med luvjacka. Han tar mycket plats, så jag sitter på kanten med benen ut i gången. Omedelbart drar han i gång . Han ger sig på mig, utan minsta föraning. 

Gapar och skriker, lovar vid Gud att han ska kn*lla mig både här och där... att jag fick inte titta på honom för jag var oren...osv..sitter och hotar mig att om jag gör det så ska han slå i ihjäl mig. Hela tiden i Guds namn . Jag titta inte ens på honom ändå fortsätter han. 

Han fortsätter att gapa och skriker när jag går av spårvagnen. Jag lyfter telefonen och ringer polisen, suck, jo vi vet hur det är, men vi kan inget göra. Tog du kort? frågar polisen ??, Va??? Han hotar och gapar och skriker utan minsta anledning ä, skulle tagit upp mobilen och tagit kort????Det värsta av allt är, att ingen gjorde de minsta ansats att hjälpa mig."

Nä. 

Det var inte Margot Wallström. 

Det var en av oss vanliga. En av oss som inte glider runt i SÄPObevakade bilar, regeringsflygplan och skyddade lyxmiljöer.