Igår kom Ingrid Lomfors med ett tillrättaläggande om sin svenskförintande paroll.

Jag skrev ett svar i kommentarsfältet igår klockan 13. 50. Det verkar som många fler har gjort det, eftersom Ingrid Lomfors inte har haft tid att moderera.

"0 kommentarer" till Ingrid Lomfors/ Tillsammans för Sverige – Ett tillrättaläggande

1. Carina Norden Åkerlund skriver:

   Din kommentar inväntar moderering
   

   oktober 13, 2015 kl. 13:50

   Överintendent Ingrid Lomfors. På punkt tre på den stora bilden bakom dig när du talade stod mycket tydligt: ”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”. Denna mening förminskade och förintade mig och väldigt många andra både gamla och nysvenska.
   Jag kan tänka mig så många sätt att tala på ett möte, som jag trodde skulle ge konkreta svar och lösningar på vår urspårade asylinvandring (inga skolor, inga bostäder, inga arbeten, mer än hälften av de som kommer registreras inte utan försvinner ut i våra parallellsamhällen, sjukhusen, räcker inte, ensamma barn som är män till en kostnad av 6000:- /dag, religiöst/förtryck av kvinnor, hets mot judar och kristna osv, osv) utan att tala om för de som förväntas dela med sig och avstå välfärd – att de är ingenting – värdelösa. Eller som Fredrik Reinfeldt uttryckt sig att allt svenskt är barabari (http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-det-ursvenska-ar-blott-barbari/) eller som Mona Sahlin om töntig midsommar. Suck.
   Att du idag väljer en passande och välformulerad ursäkt är bra men blekt. Den röda sockan som missfärgade lakanet rosa går inte att ogöras.
   Tror att en god möjlighet för de som anländer vore absolut motsatt, tala om för alla allt svenskt som vi i generationer varit stolta över, vår fred, vår frihet, vår jämlikhet, vår natur som vi värnar om, våra lagar för allas rättvisa, vår respekt för varandra, gamla traditioner, vackra seder m.m, m.m. Då möjligen skulle dagens invandrare ges en chans att bli lika stolta och rädda om sitt nya land som de som kom och hjälpte till och byggde välfärd på 60-, 70-, 80-talet.
   Att välkomna människor med ett förnekande av vår existens är som att bjuda in till allmän plundring.
   Vänligen Carina Norden Åkerlund

   Svara