fredag 1 mars 2013

Shit happens?


Den kvinna som sköts till döds i Högsbohöjd i morse hade både ansökt om kontaktförbud och polisanmält den misstänkte gärningsmannen två gånger: En gång för ofredande och en gång för misshandel.

Båda anmälningarna lades ner och därmed fick även ansökan om kontaktförbud avslag, enligt polisens presstalesman:
- "Det fanns inte tillräckligt med substans i anmälningarna för att det skulle hålla."  

 Nä, eller som den högt uppsatta polischefskvinnan sa på TVnyheterna, när nån har bestämt sig för ett sånt här grovt brott går det ändå inte att stoppa dem. 

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym2013-03-02 15:41

    Det är fenomenalt vansinnigt att sverige har denna attityd till offer för kvinnorplågare. Nu kanske jag får Per Ström o kompani på mig, men fakta är att det är någonting speciellt som ligger bakom kvinnomord och misshandel. Detta någonting är något som finns i oss män.

    Jag har det i mig märkte jag efter att en kvinna lämnade mig. Jag mådde så dåligt över att ha blivit övergiven att jag tänkte på något förvirrat sätt att jag skulle må bättre om hon inte var i livet längre. Det var nu inte så att jag fantiserade om att döda henne, tankebanorna gick mera i olyckans tecken. Hon var en kvinnar full av trubbel och drogs till fel sorts män. Min fantasi hade någonting med det att göra, att nån av dessa männen skulle ända hennes liv. Då skulle jag må bättre inbillade jag mig.

    Jag berättar det för att jag tror att de män som känner att det är en bra idé att ta livet av sin "kärlek" drivs av samma slags psykiska mekanismer som företrädelsevis vi män har.
    Detta är någonting som bör forskas kring.

    Jag menar då inte ytligheter som "genus forskning" om att det skulle handla om nån slags social konstruktion. Jag tror mer det handlar om hur män är konstruerade av naturen.
    Ja, jag tror faktiskt att djuret människan till viss del styrs av gener även inom det sociala området.

    SvaraRadera
  2. Carina-Fina2013-03-03 12:34

    Tack för fint, öppet och ärligt inlägg. Det du beskriver är för mig mer en människas inre kamp mellan ont och gott, än specifikt manligt. Jag har nog haft den lille djävulen på min ena axel också. Skillnaden, som jag ser det så är kvinnor vekare när det kommer till att verkställa fysiska våldsamheter, och har inte samma kroppsliga möjligheter.
    Men de här som verkligen mördar, dom tror jag har en diagnos, tror de hela livet har saknat spärrar i mångt och mycket.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)