Idag var jag var helt malplacé. I dubbel bemärkelse.

Idag har det varit en mycket, mycket lycklig och lite ovanlig dag.
En av mina bästa flygarkompisar som flyttat tillbaks Tornedalen, var i Stockholm för att undersökas på Radiumhemmet efter sin cancer. Och efter undersökningen friskförklarades hon för första gången - kontrollerna fortsätter i fem år till - så vi tyckte att vi hade världens bästa anledning att slå oss lösa på en glad lunch tillsammans. Jag hämtade henne på sjukhuset i denna vidriga vinterköld, som för henne är rena västanfläkten, och iväg bar det till Gamla Stan. Gamla Stan är ett ställe som vi stockholmare själva inte besöker så ofta, men just idag kände vi för att strosa lite och julfönstershoppa.
Men, så var det det där med parkeringsplats. Jag körde runt, runt, runt, försökte vänta ut någon som aldrig åkte, så jag fortsatte att leta. Under tiden bubblade vi friskt, vi har inte setts på länge och vi var ju dessutom härligt uppsluppna efter sjukhusbesökets spänningar.
Och fråga mig inte hur det gick till.
Men som jag har en vana att hamna mitt i händelsernas centrum, så ska ni inte bli förvånade.
Utan att uppriktigt kunna erinra mig exakt hur det gick till såhär i efterhand, så befann vi oss körande bland alla turisterna mitt på gågatan Västerlånggatan!!!
Folk började vifta ilsket, några skakade vilt påhuvudet, andra ropade NEIIIJJJJ - här kan ni inte köra, några försökte hindra oss genom att ställa sig framför bilen.
Jag tittade på min flygarkompis, tittade framåt, tittade bakåt, och om jag inte skulle köra ihjäl eller backa på ett antal julsflanörer, så krävdes det allvarlig koncentration för att jag skulle lyckas ta oss ur situationen.
Det var då jag brast ut i gapskratt. Jag skrattade så hela bilen skakade och tårarna sprutade ur ögonen, min kompis som är lite försiktig av sig och aldrig gör nåt obetänksamt nånsin, var tyst i två sekunder, sen började hon också skratta. Helt våldsamt. Så där satt vi och garvade läppen av oss.
Och vicken syn det måste ha varit.
Nå, jag lyckades samla mig och sakta rulla fram till en minimal tvärgata, där jag försiktigt kunde svischa ner till en trafikerad gata.
Hade bilen haft svans hade den definitivt haft den mellan benen.
Sen blev det vegitarisk lunch eftersom min kompis inte äter varken kött eller fisk, och det var premiärveggo för mig.
Gott och intressant, gästerna var typ annorlunda - SE BILDEN -och nu undrar jag bara, blir man sån av kosten?